Vad har man vänner till?
"Du, jag tänkte åka till Varberg i morgon och spela 18 hål. De har öppnat med sommargreener. Kan du kompa ut några timmar?"
Det var Stellan som ringde. Stellan har vad man kan kalla flexibel arbetstid. Han kan åka iväg och spela golf en vanlig onsdag som den självklaraste sak i världen. Själv är jag kontorsråtta. Visserligen överkvalificerad för mina arbetsuppgifter och grovt underbetald, men fortfarande kontorsråtta som faktiskt jobbar 8-17 fem dagar i veckan för att få allt att gå ihop. Jag tar mitt ansvar helt enkelt.
"Kompa ut", sa jag, "finns inte i chefens ordförråd. Speciellt inte när det gäller mig. Jag behövs på mitt jobb. Särskilt i morgon. Vi har en dragning för hela avdelningen. Är inte jag där så spricker det. Jag är en ansvarsfull medarbetare. Jag kan inte lämna arbetskamraterna i sticket för en golfrunda. Vem tror du att jag är?"
"Äh, kom igen", sa Stellan. "En dag klarar de sig utan dig, men det gör inte jag. Du måste titta på min sving. Jag har börjat tappa drivar till höger."
Det där var lågt. Att vädja till mina golfkunskaper på det sättet. Han vet att jag inte kan svika en kompis som behöver hjälp med svingen. Dessutom tidernas underdrift. Stellan är född med en obotlig slice. Och jag borde veta. Vi har känt varandra sedan barnsben.
"Jag står för lunchen."
Fattas bara. Med den lönen. OK då. Han lämnar mig inget val. Jag får sjukskriva mig i morgon. Jag drar iväg ett sms till chefen i morgon bitti att jag har fått akuta halsproblem och inte kan prata. Då är det ju ingen idé att han ringer tillbaka. En vattentät plan.
Vad har man vänner till?
Hur gammal är du? Det låter som sånna annledningar man hade på gymnasiet. Mogna!
@John. Har du någonsin upplevt passion?!
Dessutom heter det varken "sånna" eller "annledningar", utan "sådana" och "anledningar". (Så du kanske har egna gymnasiala erfarenheter av "sjukskrivningar" trots allt...)
