Att spela match mot Stellan

Stellan och jag spelade match. 18 hål. Ett paket glass till segraren. Mycket prestige inblandat. Efter 17 hål var matchen jämn. På det 18:e hålet skulle matchen avgöras.

"Den här gången vore det trevligt om du verkligen gick och köpte ett paket glass åt mig", sa jag när jag hade peggat upp bollen.

"Du måste vinna matchen först", sa Stellan. 

Han är en dålig förlorare, min gamle vän. De gånger vi spelat om något har jag inte sett röken av någon vinst. Han kan konstruera de mest fantastiska orsaker att slippa betala, oavsett om det handlar om en lunch, ett paket bollar eller en öl. Jag nöjer mig med att veta att jag är den bättre spelaren av oss två. Åtminstone sex gånger av tio brukar jag vinna. Men jag glömmer inte att påminna Stellan om allt jag har innestående. För närvarande är han skyldig mig tre öl, fyra paket dyr glass, två dussin bollar och ett biobesök. Stellan håller inte med.

Mitt utslag på sista hålet blev inte särskilt bra. Hålet, ett relativt enkelt par fyra på 340 meter med lätt upphöjd green. Vatten till höger, vilket är oroande för Stellan som brottas med sin slice. Min boll låg i semiruffen till vänster och jag lyckades på något sätt jaga fram bollen med en låg draw. Den stannade i uppförslutningen strax kort om green.

Eftersom Stellan hade placerat sitt utslag i vattenhindret och därefter också satt nästa slag i vatten genom att chansa vilt mot flaggan, skulle han slå sitt femte slag när jag skulle slå mitt tredje. Saken var praktiskt taget klar och Stellan sträckte fram handen för att erkänna sig besegrad.

"Fast egentligen skulle jag nog ha pliktat dig för långsamt spel", sa Stellan på väg mot klubbhuset.

"Du tog ju både tre och fyra provsvingar. Dessutom slog du upp torv utan att lägga tillbaka den när du provsvingade."  Så där gick han på.

"Du är bara avundsjuk på min pre-shot routine", kontrade jag. "Du borde också skaffa dig en genomtänkt strategi för att förbereda varje slag."

"Tänk om simhopparna skulle göra fyra provhopp innan de gjorde sitt riktiga hopp." Snillet fortsatte att spekulera.

"Jämför du golf med simhopp?" frågade jag, lätt stött.

"OS skulle ta två månader i stället för två veckor", sa Stellan och jag förstod att jag inte skulle få mitt välförtjänta glasspaket den här gången heller.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0