golfidioten

Det kom ett sms från Stellan.   

"Har börjat min långa vandring. Första terapipasset avklarat."

Han hade alltså gjort slag i saken och verkligen tagit tag i problemet. Teeskräcken skulle jagas på flykten med hjälp av en professionell terapeut med inramade diplom på väggen. Givetvis ringde jag upp min gamle vapendragare för att få mer information. 

"Hur var det nu då?" frågade jag, ordentligt nyfiken som jag var. 

"Hemskt. Jag fick inte fram ett ord. Men det var inget problem. Det finns så många andra sätt att uttrycka sig på, sa han."

"Som till exempel?"

"Terapeuten formulerade påståenden. Jag skulle nicka om jag höll med och skaka på huvudet om jag inte höll med. Jag klarade inte det heller."

"Vad hände då?" frågade jag.

"Inga problem, sa han. Det finns många sätt att uttrycka sig på. Jag fick måla min skräck i vattenfärg."

"Måla? Du?"

"Visst. Med förkläde och allt. Det gick åt pipan det med. Allt blev bara svart. Eller ... först målade jag lite, lite grönt. Sen målade jag över alltihopa med svart. Sen var timmen slut. 900 spänn kostade det."

"Du måste se det som en långsiktig investering. Tänk på kvinnan med ormskräck. Det tar sin lilla tid. Ska ni ses nästa vecka igen?"

"Jajamän. Då ska jag forma min känsla i lera."

"Ingår leran i priset?"

"Tror det."

"Schysst."