golfidioten

 
"Du har problem, Stellan," sa jag. "Titta på dig. Du kan ju inte gå upp på tee. Om det fortsätter så här kommer vi aldrig att kunna spela en ordentlig golfrunda igen."

"Du har faktiskt rätt," svarade min gamle vän. "Jag har verkligen problem. Jag kan inte ens säga ordet."

Jag hade en idé.  

"Du får boka tid hos en kbt-terapeut. Kognitiv beteendeterapi. Jag såg det på tv. Det var en kvinna med ormskräck. Hon fick börja med att se bilder på ormar på avstånd. Sen kunde hon gå närmare och närmare. Du skulle få se bilder på ettans teeskylt."

"Shit," suckade han. "Terapi. Jag är sjuk."

"Visst är du sjuk," kvittrade jag uppmuntrande. "Det har du alltid varit. Men nu när det har börjat gå ut över mina golfrundor måste du göra något åt saken."

"Hur ska jag förklara mitt problem för terapeuten när jag inte ens kan säga ordet?"

"Hon med ormskräck fick säga o. Efter ett tag kunde hon säga or. Du kanske kan göra ett t-tecken med fingrarna i början." 

Jag fick nästan lust att börja behandla Stellan själv. Samtidigt förstod jag att han var ett fall för proffsen.

"Hur lång tid tror du att det tar?" undrade han med svag röst.

"Ormkvinnan kunde vara i samma rum som en gummiorm efter tre månader. Du kanske får räkna med ett halvår innan du är helt återställd."

"Lagom till nästa säsong. Det är alltså det jag ska ägna mig åt i vinter. Gå till en psykdoktor och titta på bilder. Lova att inte berätta det här för någon."

"Upp med hakan. Det kunde vara mycket värre. Du hade kunnat få puttfrossa samtidigt. Då hade det verkligen varit kris."