golfidioten

"De är mygelhandicapare hela bunten," sa han.  "De kommer hit och vinner våra tävlingar med sina jädrans mygelhandicap."

"Du får väl helt enkelt spela bättre," föreslog jag.

"Jag hade 39 poäng i dag och var inte i närheten av prispallen." Stellan var frustrerad efter prisutdelningen.

"Såg du hur greenerna såg ut?" fortsatte han. "Fullt av nedslagsmärken. Det är säkert de som inte lagar efter sig."

"Om de nu är så dåliga som du säger så gör de väl inte så många nedslagsmärken," försökte jag, men Stellan var inte upplagd för rim och reson denna dystra dag.

"Och inte kan de reglerna heller. De droppar lite hur som helst. Man ska droppa med armen rakt ut i axelhöjd. Jag såg en på håll som släppte bollen nästan från midjehöjd. Slarvar man med en regel så kan man slarva med andra."

När Stellan kommer igång är han svårstoppad.

"Vi kan väl ge igen med samma mynt. Vi åker till dem och vinner deras tävlingar." Jag försökte vara lite konstruktiv trots att jag anade att Stellan inte skulle nappa på förslaget.

"Det går inte," svarade han. "Jag har aldrig spelat bra på deras bana. Den är ju ett skämt. Du vet att jag hatar banor som börjar med ett par 3-hål."

Logiken var inte precis glasklar.

"Och har du sett som de klär sig," muttrade han och lufsade bort mot parkeringsplatsen där Bente satt och väntade i bilen. "Patetiskt!"