Stellan på ettan

Stellans terapeut tycker att han ska åka ut till golfbanan. Kanske gå upp på ettans tee och bara stå där en stund.

"Vill du att jag åker med?" frågade jag.

Vi är ju ändå vänner. Och jag är väldigt intresserad av att Stellan blir fri från sin teeskräck.

"Tack, kompis, men det här är något jag måste göra själv. Det är viktigt."

Det var tydligt att Stellan ville göra det här ordentligt.

"Jag förstår,"sa jag. "Precis som när du skulle öppna dörren själv."

"Exakt. Det är en avgörande del av behandlingen. Sen ska jag skriva ner mina känslor och läsa upp det för terapeuten. Han tror att jag kanske kan skriva en bok."

"En bok? Om din teeskräck?"

"Javisst. Jag kan vara den förste som har genomgått behandling för teeskräck i hela terapihistorien. Det är intressant för forskningen."

"Shit. Tror du att jag kan skriva en bok om min puttfrossa?"
 
"Inget är omöjligt. Skriv några sidor så visar jag dem för terapeuten. Du är säkert intressant för psykologvärlden."

"Vi kanske kan åka runt och föreläsa."

"Visst. Så vi får någon glädje av våra sjuka hjärnor."

"Vi kan väl börja med att du lyckas kravla dig upp på ettans tee så går vi vidare därifrån."

"Ett steg i taget, kompis. Ett steg i taget."

"Det var du som sa det."

Kommentarer
Postat av: skutan

Kom igen Stellan du kan klara det!!

2011-05-17 @ 09:33:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0