Det förflutna flyter upp

Jag tror att det gick till ungefär så här. Bente pressade Stellan som kände sig tvingad att ge henne något som lät sannolikt. Sedan pressade Camilla Bente. Och Camilla behövde inte höra mycket för att förstå att det inte var något djur som låg begravt vid komposten i trädgården. Hon verkade ju misstänksam redan när det hände.
 
Det kom ett litet brev från Camilla. Hon undrade vad det egentligen var som hände den där vårdagen när jag med stöd av Stellan begravde Clarissa.
 
Nu vill hon veta sanningen. Och min gissning är att detta bara är början. Hon kommer att vilja veta allt. Det har hon alltid velat. Jag undrar varför hon tror att jag ska säga något annat nu än jag gjorde då. Det vore ju att erkänna att jag hela tiden eh ... inte varit totalt hängiven en verklighetsbeskrivning som haft något med vad som verkligen hände att göra.
 
Sanningen. Vad ska man ha den till? Egentligen.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Rut Ester

Verklighet, sanning - subjektiva entiteter....
Ge henne det hon vill ha!! Det löser allt, tro mig!

2013-02-06 @ 21:05:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0