Koncentrationsproblem på tvåan
Vi stod på tvåans tee på vår hemmabana. Både jag och Stellan hade gjort par på första hålet. Jag var lite orolig att jag skulle börja slappna av för mycket efter den fina inledningen. Jag var fast besluten att inte tappa fokus.
Tvåan är ett par trehål på runt 150 meter. Svagt uppför. Flaggan stod kort och det var ingen vind att tala om. Alltså var klubbvalet inget problem. Det enda som oroade mig var att jag skulle förlora koncentrationen och bli lite högmodig. Högmod straffar sig alltid.
Jag duffade min järnsjua rejält. Jag fick kämpa klubbhuvudet genom jorden och plöjde en ordentlig fåra. Bollen tog sig med knapp nöd av tee.
Väl framme på green kommunicerade Stellan ickeverbalt. Han tittade åt mitt håll och höjde lätt på ögonbrynen. Efter otaliga golfrundor med Stellan vet jag att det betyder "vad i h-e var det som hände?" Jag hade min analys klar.
"Jag koncentrerade mig så mycket på att koncentrera mig att jag glömde koncentrera mig på slaget", sa jag.
"Det", sa Stellan och gjorde en stor sak av att laga sitt nedslagsmärke, "kan man kalla koncentrationsproblem."
Tvåan är ett par trehål på runt 150 meter. Svagt uppför. Flaggan stod kort och det var ingen vind att tala om. Alltså var klubbvalet inget problem. Det enda som oroade mig var att jag skulle förlora koncentrationen och bli lite högmodig. Högmod straffar sig alltid.
Jag duffade min järnsjua rejält. Jag fick kämpa klubbhuvudet genom jorden och plöjde en ordentlig fåra. Bollen tog sig med knapp nöd av tee.
Väl framme på green kommunicerade Stellan ickeverbalt. Han tittade åt mitt håll och höjde lätt på ögonbrynen. Efter otaliga golfrundor med Stellan vet jag att det betyder "vad i h-e var det som hände?" Jag hade min analys klar.
"Jag koncentrerade mig så mycket på att koncentrera mig att jag glömde koncentrera mig på slaget", sa jag.
"Det", sa Stellan och gjorde en stor sak av att laga sitt nedslagsmärke, "kan man kalla koncentrationsproblem."
Kommentarer
Trackback
