Att bearbeta Sjöberg
Mejl till Sjöberg:
"Tack för det trevliga samtalet i fikarummet. Bifogar lite idéer kring innehållet i träningsanalysfilen du skulle hjälpa mig med.
Tack för all hjälp."
Svar från Sjöberg:
"För det första har vi inte haft något trevligt samtal. Vi kommer troligen aldrig att ha ett heller. Vi talar inte samma språk. Du kommer från en annan planet.
För det andra skulle jag inte hjälpa dig med någonting.
Sjöberg"
"Tack för det trevliga samtalet i fikarummet. Bifogar lite idéer kring innehållet i träningsanalysfilen du skulle hjälpa mig med.
Tack för all hjälp."
Svar från Sjöberg:
"För det första har vi inte haft något trevligt samtal. Vi kommer troligen aldrig att ha ett heller. Vi talar inte samma språk. Du kommer från en annan planet.
För det andra skulle jag inte hjälpa dig med någonting.
Sjöberg"
Stellan tar tag i problemet
Det kom ett sms från Stellan.
"Har börjat min långa vandring. Första terapipasset avklarat."
Han hade alltså gjort slag i saken och verkligen tagit tag i problemet. Teeskräcken skulle jagas på flykten med hjälp av en professionell terapeut med inramade diplom på väggen. Givetvis ringde jag upp min gamle vapendragare för att få mer information.
"Hur var det nu då?" frågade jag, ordentligt nyfiken som jag var.
"Hemskt. Jag fick inte fram ett ord. Men det var inget problem. Det finns så många andra sätt att uttrycka sig på, sa han."
"Som till exempel?"
"Terapeuten formulerade påståenden. Jag skulle nicka om jag höll med och skaka på huvudet om jag inte höll med. Jag klarade inte det heller."
"Vad hände då?" frågade jag.
"Inga problem, sa han. Det finns många sätt att uttrycka sig på. Jag fick måla min skräck i vattenfärg."
"Måla? Du?"
"Visst. Med förkläde och allt. Det gick åt pipan det med. Allt blev bara svart. Eller ... först målade jag lite, lite grönt. Sen målade jag över alltihopa med svart. Sen var timmen slut. 900 spänn kostade det."
"Du måste se det som en långsiktig investering. Tänk på kvinnan med ormskräck. Det tar sin lilla tid. Ska ni ses nästa vecka igen?"
"Jajamän. Då ska jag forma min känsla i lera."
"Ingår leran i priset?"
"Tror det."
"Schysst."
"Har börjat min långa vandring. Första terapipasset avklarat."
Han hade alltså gjort slag i saken och verkligen tagit tag i problemet. Teeskräcken skulle jagas på flykten med hjälp av en professionell terapeut med inramade diplom på väggen. Givetvis ringde jag upp min gamle vapendragare för att få mer information.
"Hur var det nu då?" frågade jag, ordentligt nyfiken som jag var.
"Hemskt. Jag fick inte fram ett ord. Men det var inget problem. Det finns så många andra sätt att uttrycka sig på, sa han."
"Som till exempel?"
"Terapeuten formulerade påståenden. Jag skulle nicka om jag höll med och skaka på huvudet om jag inte höll med. Jag klarade inte det heller."
"Vad hände då?" frågade jag.
"Inga problem, sa han. Det finns många sätt att uttrycka sig på. Jag fick måla min skräck i vattenfärg."
"Måla? Du?"
"Visst. Med förkläde och allt. Det gick åt pipan det med. Allt blev bara svart. Eller ... först målade jag lite, lite grönt. Sen målade jag över alltihopa med svart. Sen var timmen slut. 900 spänn kostade det."
"Du måste se det som en långsiktig investering. Tänk på kvinnan med ormskräck. Det tar sin lilla tid. Ska ni ses nästa vecka igen?"
"Jajamän. Då ska jag forma min känsla i lera."
"Ingår leran i priset?"
"Tror det."
"Schysst."
Samtal med Sjöberg
Sjöberg tycker att golfspelare är idioter.
"Tror du att alla som börjar spela golf är idioter eller blir de idioter när de har börjat?" frågade jag.
"Jag tror att det finns en vilande idiotpotential från början. Sen, när de väl börjar med golf, blommar den ut," svarade Sjöberg. "
"Du är bara rädd för det okända, Sjöberg. Golf är en okänd värld för dig."
"Jag träffar dig på jobbet varje vecka," sa han. "Det har gett mig en kuslig inblick i en golfares psyke."
"Tänker du på rondanalysfilen?" undrade jag.
"Den är bara ett symptom på din obotliga störning," analyserade Sjöberg.
"Apropå det, har du tid att hjälpa mig med en fil för min träningsstatistik?" frågade jag lite försiktigt.
"Du är ett hopplöst fall," grymtade han.
"Jag mejlar över detaljerna," fortsatte jag.
"Du är en fullfjädrad golfidiot, totalt hopplös."
"Tack, Sjöberg. Jag visste väl att du skulle ställa upp," svarade jag och sköljde ur min kaffemugg.
"Tror du att alla som börjar spela golf är idioter eller blir de idioter när de har börjat?" frågade jag.
"Jag tror att det finns en vilande idiotpotential från början. Sen, när de väl börjar med golf, blommar den ut," svarade Sjöberg. "
"Du är bara rädd för det okända, Sjöberg. Golf är en okänd värld för dig."
"Jag träffar dig på jobbet varje vecka," sa han. "Det har gett mig en kuslig inblick i en golfares psyke."
"Tänker du på rondanalysfilen?" undrade jag.
"Den är bara ett symptom på din obotliga störning," analyserade Sjöberg.
"Apropå det, har du tid att hjälpa mig med en fil för min träningsstatistik?" frågade jag lite försiktigt.
"Du är ett hopplöst fall," grymtade han.
"Jag mejlar över detaljerna," fortsatte jag.
"Du är en fullfjädrad golfidiot, totalt hopplös."
"Tack, Sjöberg. Jag visste väl att du skulle ställa upp," svarade jag och sköljde ur min kaffemugg.
Teeskräck
Stellan har drabbats av teeskräck. Verkligen skräck. Han vågar inte ens gå upp på tee. Han promenerar helt sonika ut på fairway och placerar en boll där han tycker att hans utslag borde hamna.
"Du har problem, Stellan," sa jag. "Titta på dig. Du kan ju inte gå upp på tee. Om det fortsätter så här kommer vi aldrig att kunna spela en ordentlig golfrunda igen."
"Du har faktiskt rätt," svarade min gamle vän. "Jag har verkligen problem. Jag kan inte ens säga ordet."
Jag hade en idé.
"Du får boka tid hos en kbt-terapeut. Kognitiv beteendeterapi. Jag såg det på tv. Det var en kvinna med ormskräck. Hon fick börja med att se bilder på ormar på avstånd. Sen kunde hon gå närmare och närmare. Du skulle få se bilder på ettans teeskylt."
"Shit," suckade han. "Terapi. Jag är sjuk."
"Visst är du sjuk," kvittrade jag uppmuntrande. "Det har du alltid varit. Men nu när det har börjat gå ut över mina golfrundor måste du göra något åt saken."
"Hur ska jag förklara mitt problem för terapeuten när jag inte ens kan säga ordet?"
"Hon med ormskräck fick säga o. Efter ett tag kunde hon säga or. Du kanske kan göra ett t-tecken med fingrarna i början."
Jag fick nästan lust att börja behandla Stellan själv. Samtidigt förstod jag att han var ett fall för proffsen.
"Hur lång tid tror du att det tar?" undrade han med svag röst.
"Ormkvinnan kunde vara i samma rum som en gummiorm efter tre månader. Du kanske får räkna med ett halvår innan du är helt återställd."
"Lagom till nästa säsong. Det är alltså det jag ska ägna mig åt i vinter. Gå till en psykdoktor och titta på bilder. Lova att inte berätta det här för någon."
"Upp med hakan. Det kunde vara mycket värre. Du hade kunnat få puttfrossa samtidigt. Då hade det verkligen varit kris."
"Det är bara en tillfällig lösning," sa han lite skamset. "Annars skulle jag ju inte komma ut på banan alls."
"Du har problem, Stellan," sa jag. "Titta på dig. Du kan ju inte gå upp på tee. Om det fortsätter så här kommer vi aldrig att kunna spela en ordentlig golfrunda igen."
"Du har faktiskt rätt," svarade min gamle vän. "Jag har verkligen problem. Jag kan inte ens säga ordet."
Jag hade en idé.
"Du får boka tid hos en kbt-terapeut. Kognitiv beteendeterapi. Jag såg det på tv. Det var en kvinna med ormskräck. Hon fick börja med att se bilder på ormar på avstånd. Sen kunde hon gå närmare och närmare. Du skulle få se bilder på ettans teeskylt."
"Shit," suckade han. "Terapi. Jag är sjuk."
"Visst är du sjuk," kvittrade jag uppmuntrande. "Det har du alltid varit. Men nu när det har börjat gå ut över mina golfrundor måste du göra något åt saken."
"Hur ska jag förklara mitt problem för terapeuten när jag inte ens kan säga ordet?"
"Hon med ormskräck fick säga o. Efter ett tag kunde hon säga or. Du kanske kan göra ett t-tecken med fingrarna i början."
Jag fick nästan lust att börja behandla Stellan själv. Samtidigt förstod jag att han var ett fall för proffsen.
"Hur lång tid tror du att det tar?" undrade han med svag röst.
"Ormkvinnan kunde vara i samma rum som en gummiorm efter tre månader. Du kanske får räkna med ett halvår innan du är helt återställd."
"Lagom till nästa säsong. Det är alltså det jag ska ägna mig åt i vinter. Gå till en psykdoktor och titta på bilder. Lova att inte berätta det här för någon."
"Upp med hakan. Det kunde vara mycket värre. Du hade kunnat få puttfrossa samtidigt. Då hade det verkligen varit kris."
