Lasse förklarar rytm

Den här veckan tyckte Lasse att vi behövde jobba med tempo och rytm.

"Vad menar du egentligen med tempo?" frågade jag.

"Tänk dig att du ska dansa," började han. Jag var tvungen att avbryta redan där.

"Sakta i backarna," sa jag. "Jag ser mig själv i balettdräkt."

"Okej, förlåt. Tänk dig att du spelar gitarr." Lasse kastar sig obehindrat mellan liknelserna. Allt för att jag ska förstå. Den här gången fick han verkligen jobba.

"Vilken låt?" undrade jag.

"Eh ... Håll igång i skogen," kastade han ur sig lite prövande.

"Lasse Berghagen? Det kunde varit värre. Fortsätt, Lasse."

"Tempot är hur fort låten går, helt enkelt."

"Jag förstår. Och om vi pratar om min sving?"

"Ja, hur lång tid det tar från svingstart till att du har svingat igenom. Det är ditt tempo. Du får inte spela låten för fort, då hinner inte Lasse Berghagen sjunga alla ord. Spelar du för sakta försvinner drivet. Du måste hitta rätt tempo."

Jisses. För första gången lyckades Lasse faktiskt med en liknelse som höll ihop.

"Fattar," sa jag. "Och rytmen, vad är det?"

"Tänk dig högerhanden när du spelar gitarr. Det är där du har feelingen, eller hur? Det är rytmen."

"Och om du överför det på min sving?

"Det är det som är det fina," sa Lasse. "Om du hittar tempot behöver du inte oroa dig för rytmen."

"Du har inte hittat på någon bra liknelse om rytm ännu, va?"

"Jag säger som Ingemar Stenmark sa till Plex en gång: Det går int att förklara för en som int förstår."

"Jag tycker bättre om de e bar å åk," sa jag.

"Precis. Tänk Stenmark i andra åket i Val di Fiemme och Lasse Berghagen i Håll igång i skogen så kan det inte gå fel."

"Håll i hatten, Lasse. Nu åker vi," sa jag och svingade rytmiskt iväg en projektil med drivern.

"Jag måste lägga in Stenis och Berghagen i nybörjarkursen." Lasse verkade lite för nöjd med sig själv för sitt eget bästa.

"Gör inte det," sa jag. "De känner inte dig. De kommer att tro att du är knäpp och sen anmäler de dig till nån kommitté på förbundet som stänger av dig för att sprida irrläror. Och jag vill inte ha min tränare avstängd."

"Okej, du har nog rätt." Nu hade han kommit tillbaka till jorden. "Det här får stanna mellan oss." 





Att uppmuntra Stellan

Stellan och jag satt på ett av stadens fik. Sånt händer bara vintertid. Under golfsäsongen spelar vi ju golf. Om vi fikar gör vi det på golfklubben före eller efter en runda. Kanske hemma efter att Stellan skjutsat mig hem från klubben. Den här dagen var han deppig.
 
"Tänk om jag inte hinner bli klar med min behandling innan säsongen startar," sa han. "Jag har fortfarande inte kunnat säga ordet."

"Det får ta den tid det tar," sa jag. "Det viktigaste är att du blir frisk."

Sanningen att säga var jag lika orolig. Det drabbar ju mig stenhårt om Stellan inte kan spela.

"Har du gjort några framsteg med leran?" undrade jag. "Det kändes ju hoppfullt efter förra passet." Jag tänkte att den här skutan måste vändas. Killen behövde nytt mod.

"Framsteg och framsteg ... Jag har suttit och vridit på den där lerklumpen i tre veckor nu. Terapeuten tycker att jag är mogen att ta ett steg till."

"Härligt, Stellan! Det går framåt. Vad är planen?"

"Det är dags att ta fram bilderna."

"Ska du få titta på bilden med ettans teeskylt? Det är ju underbart! Du är på gång, kompis!"

"Japp. Innan du vet ordet av sitter jag i restaurangen och dricker segeröl på din bekostnad."

"Det ser jag fram emot, Stellan," sa jag.

Jag blev förvånad när jag märkte att jag faktiskt menade det.


Funderar på det här med golfbagar

Jag tittar kontinuerligt över min utrustning. Nu på vintern har man ju lite mer tid att fundera på sådana saker.

Jag har två bagar och känner att jag behöver en till. Eller kanske två. En fet tourbag, en normalstor standbag, en pencilbag och en pencilbag med ben. Det borde räcka. Och ett paraply och en handduk per bag. En greenlagare och ett markeringsmynt i varje bag. Självklart massor med peggar, bollar och pennor.

Helst skulle jag vilja ha en lasermätare i varje bag också, men om Camilla fick reda på det skulle nog det kokta fläsket vara stekt.

Jag får nöja mig med en lasermätare.

RSS 2.0