Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när puttar missas
 
varför skulle annars spelaren tveka?
 
Varför skulle all vår heta längtan
 
leva i den lilla vita kulan?
 
Jag har inte precis skrivit den helt på egen hand. Men som i golf så måste man försöka lära av de bästa.
 
Stellans senaste förslag till namn på vår diktsamling är Poesi för dårar.
 
Jag tycker inte att det är så dumt. Men jag vill nog lägga till av idioter.
 
Poesi för dårar av idioter.
 
Jag tror att det får vara vårt arbetsnamn tills vidare. Tills det dyker upp ett bättre förslag.
 
 
 
 

Anden i vattenhindret

En ande steg upp ur vattenhindret på tian och ställde mig inför ett ultimatum. Jag kunde få en perfekt sving eller ett bländande närspel.

"Kan jag inte få båda," undrade jag såklart.

"Nix," svarade anden. "Hur ska du ha det?"

"Får jag ingen betänketid?"

"Tyvärr. Svara nu, jag måste tillbaka ner i vattenhindret."

"Vad gör du i vattenhindret?"

"Jag bor här. Varför tror du att så många bollar hamnar här?"

"Jag visste det!"

"Nå, hur blir det?"Anden började bli otålig.

"Hur många före mig har fått frågan?" frågade jag.

"Du är den jobbigaste människa jag nånsin stött på. Välj nu! Sving eller närspel?"

"Vad händer om jag inte kan välja?"

"Jag kommer tillbaka. Just nu fryser jag och är våt."

Han drog sig tillbaka ner i det blöta.

Så ska man hantera dem när de dyker upp.

Kompetens i fikarummet

Idag babblade Sjöberg om kompetens i fikarummet.
 
"Jobbar du här för att du är kompetent eller är du kompetent eftersom du har jobbat här så länge?" kastade han ur sig.
 
Vi var några stycken som satt runt bordet men ingen verkade sugen på att diskutera saken med Sjöberg. Han hade inte riktat frågan till någon särskild så vi tänkte nog allihop att den kunde vara inledningen till en monolog.
 
"Jo, det kan jag tala om," fortsatte han.
 
Bara Linda tittade upp.
 
"Sitter du och talar om kompetens?" frågade hon.
 
"Om begreppet är bekant," spottade han fram med suverän Sjöbergsk arrogans.
 
"Vad för slags kompetens är det du menar?" undrade Linda.
 
"Alltså vet du inte vad det betyder," klämde Sjöberg till med.
 
"Är du dum för att du är Sjöberg eller är du Sjöberg för att du har varit dum så länge?"
 
Linda slog någon sorts personligt rekord i och med den kontringen, tänkte jag.
 
Sen tänkte jag att nu är nog min kafferast slut.
 
 
 
 

Att tala ur skägget

Jag är inte den som ger sig i första taget. Jag behöver verkligen prata om att Clarissa inte ger mig någon ro. Det har hon inte gjort sedan jag begravde henne. Det kan faktiskt ha varit det dummaste jag någonsin gjort. Och inte utan konkurrens av en hel mängd idiotiska tilltag.
 
Nåväl, jag har inte nått dithän att jag tänker söka upp en riktig terapeut eller psykolog. Första steget blir att prata med Stellan. Att bara nämna det för någon skulle kanske hjälpa.
 
Sagt och gjort, jag ringde Stellan.
 
"Du, Stellan, det är något jag vill prata om," sa jag helt enkelt. Precis enligt planen.
 
"Kom igen bara," sa Stellan. "Jag har hört allt, med mig kan du prata om exakt vad du vill."
 
"Jo, alltså ... eh ... Om vi ska skriva en diktsamling behöver vi ett namn. Det är viktigt med namnet. Vad tycker du att vi ska kalla boken?"
 
"Kalla den? Ja, vad sägs om: Världens bästa diktsamling om golf?"
 
"Inte jättedåligt. Men lite i stöddigaste laget, va?" sa jag ärligt.
 
"Okej," sa Stellan. "Världens näst bästa diktsamling om golf, då?"
 
"Vi kanske inte måste bestämma det idag," sa jag.
 
"Nej, vi kan fundera lite på det," sa han.
 
"Det gör vi, Stellan."
 
 
 
 

En lucka att fylla

Jag ville prata med Stellan om att Clarissa har hemsökt mig ända sedan vi sågade av henne på mitten med en bågfil och begravde henne invid komposten i trädgården.
 
Så jag ringde upp honom och sa: "Jag tror att jag ska skriva en diktsamling. Dikter om golf. Vad tror du om det?"
 
"Ja-a," svarade han lite dröjande. "Eh ..." fortsatte han.
 
"Om du vill kan vi skriva den ihop. Vi skriver varannan dikt," föreslog jag.
 
"Poesi, liksom, menar du?"
 
"Javisst! När läste du senast en schysst dikt om golf? Det finns definitivt en lucka att fylla!" sa jag och kände att jag faktiskt hade en poäng den här gången.
 
"Jag tror att du faktiskt kan ha en poäng den här gången," sa Stellan.
 
Han är inte dum den killen.
 
"Vi kan åka runt och läsa högt och signera böcker."
 
"Sämre kan man ha det," sa Stellan.
 
 
 

Femrading till bollen

Bollen
 
Rullar, flyger, studsar
 
Rund, nyckfull, svekfull
 
Har sin egen vilja
 
Den vita kulan

Vinterträning

Jag har delat in vinterträningen i ett antal områden. Först, främst och viktigast är utan tvekan den mentala träningen. Arbetet med attityden till spelet.

Jag gick en kurs en gång. Jag lärde mig att älska de dåliga lägen jag gett mig själv. Men jag lärde mig inte att undvika att hamna i de dåliga lägena. (Ja, ja, att GE MIG de dåliga lägena.)

Nu vill jag lära mig det.

Frågan är bara hur.



Alltings början

Svingstart allt börjar

balansen, tempot, rytmen

bollen framåt upp

Haiku över gnisslande sving

Svingens krängande

över den vita bollen

vem kan förstå den?

Svingstarten

 
Svingstarten. Ju mer jag tänker på det, desto finare är det. Som ord betraktat, alltså.

Jag såg min sving på film häromdagen. Det var inte lika vackert.

Men ordet däremot. Det är vackert.
 
Jag får nästan lust att skriva en haiku.

Hemsökt av Clarissa

När jag begravde Clarissa i trädgården trodde jag att jag aldrig skulle återse henne. Hur kunde jag vara så otroligt korkad? Man kan inte bara gräva ner sin historia i en grop i marken och räkna med att den ska stanna där som en lydig hund.

Redan samma natt dök hon upp i en dröm och anklagade mig. Och det har hon fortsatt med. Varje gång har jag varit tvungen att erkänna mig skyldig.

Jag har inte berättat det för någon. Det är alldeles för svårt att prata om.

Inte ens Stellan vet.

Dröm

Jag drömde att jag skulle börja på ett nytt jobb. Samtidigt som jag skulle dit hade jag bestämt träff med min nya spoon på ett kafé, vilket skapade en enorm intressekonflikt i mig. Jag tror att jag försökte hinna med både och men när jag hamnade i tidsnöd eftersom jag inte kunde komma ihåg var jag ställt bilen slutade drömmen med att jag sprang runt i full panik på stadens gator och letade efter bilen.

Slutsatsen är solklar. Jag måste hitta en ny spoon.


Att fira nyår

Nyårsafton tillbringade jag med att se Europas Ryder Cup-triumf från september på dvd. Sen puttade jag in tolvslaget. Så avslutade jag 2012.

Det hade givetvis varit annorlunda om Camilla varit här. Nu är hon ju inte det och som golfare vet man ju att man måste acceptera läget man befinner sig i.

Jag fick i och för sig ett julkort.

Har jag tur kanske hon skickar ett påskkort också.


RSS 2.0