En bekännelse tar form
För snart fyra år sedan sågade jag av Clarissa och begravde henne i trädgården, invid komposten.
Jag hämtade en bågfil i garaget. Min bäste vän hjälpte mig gräva.
Därmed trodde jag att hon var borta. Jag var en idiot.
Ja ja, det var bara en golfklubba, kanske ni säger.
Det var hon inte. I så fall skulle hon inte hemsöka mig om nätterna.
