golfidioten

Jag jobbar på den mentala biten. Tanken är att jag ska glömma de dåliga slagen. De bra slagen ska jag lagra i min minnesbank. Så fort jag har slagit ett dåligt slag ska det försvinna ur mitt medvetande. Poff! Borta! Det enda som ska finnas är det läge jag har fått. Och alla lägen ska jag älska. Jag ska älska att slå bollen ur knähög ruff och ur vattenhinder. Jag ska vara i nuet, i ögonblicket. Ett slag i taget.

För övrigt har jag förstått att jag inte har fått mitt läge av någon annan. Alla lägen har jag gett mig själv. Det är så man tänker i den moderna sportpsykologin. Jag har läst på.

Det är smart. Det är klart att jag ska älska läget jag har fått. Det vill säga det jag har gett mig själv. Det vore ju väldigt tråkigt att gå en hel golfrunda och hata sina lägen. Bättre då att älska dem, älska varje utmaning. För det är ju inte kassa lägen, det är utmaningar. Och det är jag som är utmanad. Och det ska man gilla.

I min mentala träning ingår det att inte bli irriterad på dåliga slag. Självklart ska jag inte bli irriterad på dåliga slag för så fort jag har slagit ett så finns det inte längre. Enkelt och bra. Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Så mycket ilska jag hade besparat mig själv och mina spelkamrater. Nu vet jag hur jag ska göra. Jag ska helt enkelt glömma de dåliga slagen.

Det är totalt genialiskt.