golfidioten

När jag begravde Clarissa i trädgården trodde jag att jag aldrig skulle återse henne. Hur kunde jag vara så otroligt korkad? Man kan inte bara gräva ner sin historia i en grop i marken och räkna med att den ska stanna där som en lydig hund.

Redan samma natt dök hon upp i en dröm och anklagade mig. Och det har hon fortsatt med. Varje gång har jag varit tvungen att erkänna mig skyldig.

Jag har inte berättat det för någon. Det är alldeles för svårt att prata om.

Inte ens Stellan vet.