golfidioten

På jobbet har de börjat undra hur länge jag ska hålla tyst. Det stör mig lite att de verkar trivas med min tystnad. De skrattar och säger att de känner sig så effektiva och får så mycket gjort. De kan driva med mig hur mycket som helst utan att jag kan bjäbba tillbaka.

På morgonmötet dagen efter katastrofrundan i Varberg skrev jag på whiteboardtavlan: "Jag har knutar på stämbanden. Tystnad en vecka säger doktorn."

"Knutor heter det" sa Linda.

Jag såg ut som ett frågetecken.

"Jag tror att det heter knutor. Inte knutar." Hon såg road ut.

Jag blev tvungen att ändra a till o innan jag satte mig. När blev Linda halsspecialist?

"Hur ska du nu kunna ropa fore när du slår snett på golfbanan?" Chefen tyckte att han var rolig. Ropa fore? Jag?

Nu har min tysta vecka passerat. Priset jag fått betala för att jag sjukskrev mig för att spela golf med Stellan. Trots att själva golfrundan var en förfärlig historia som slutade med begravningen av Clarissa, ångrar jag ingenting. Hade jag inte gjort det så hade det bara tagit längre tid att komma fram till att jag måste bryta med henne.

 Jag har hållit klaffen ett par dagar extra för trovärdighetens skull. I morgon tänkte jag börja kraxa lite.