golfidioten

Det låg ett kuvert i brevlådan. Mitt namn med Camillas handstil. Jag la det på köksbordet.

Stellan ringde och berättade att Bente kommit hem.

"Var har de varit?" ville jag veta. "Och var är Camilla?"

"Vet inte på båda frågorna," svarade Stellan. "Bente säger att de behövde komma iväg ett tag och var Camilla är kan hon inte säga."

"Vad då kan inte säga? Jag kommer över och pratar med henne själv."

"Det är ingen idé. Hon har lovat Camilla att inte säga något. Du känner Bente, har hon lovat något så har hon."

"Om jag inte minns fel så lovade Camilla mig nånting vid ett altare en gång."

"Hon kommer säkert hem snart. Bente är ju hemma, det måste väl vara ett bra tecken? Du får ha lite tålamod," tyckte Stellan och spelade klok och sansad.

"Ja ja. Ska vi fortfarande spela i morgon?"

"Självklart, jag hämtar dig efter jobbet."

Jag var i golfshopen för att köpa ett dussin nya bollar.

"Jaså, nya bollar redan?" sa Johan bakom disken.

"Eh ..?"

"Var inte du inne och handlade bollar förra veckan, strax innan KM?" fortsatte han.

"Mm ..."

"Det gick alltså åt ett antal bollar på KM?"

"Vet du vad strö salt i såret betyder, Johan?"

"Bollar kan man aldrig ha för många. Du får köpa hur många du vill. Inga problem," trallade han hurtigt.

"Vrid om kniven bara för all del," mumlade jag och betalade.

"Jag drog av tio procent," sa Johan.

"Jag ska börja handla på nätet. Då slipper jag prata med spydiga expediter," muttrade jag och lufsade ut ur butiken

Jag satt hela kvällen och försökte formulera ett sms till Camilla.

Till slut blev det så här:

"KM gick så där. Ring så berättar jag mer. Hälsningar från mig."

Nu kan jag bara hoppas.

Det kändes så bra att jag inte kunde se vad som skulle kunna gå fel. Så tänkte jag faktiskt innan jag peggade upp på klubbmästerskapet. Det var så det kändes efter uppvärmningen och den senaste veckans träningspass.

Det visade sig att det fanns ett och annat som kunde krångla. Närmare bestämt allt.

"Jag kommer aldrig mer att ställa upp i en tävling och vara nöjd i förväg. Det är ett löfte."

"Jag har för mig att du sa ungefär samma sak förra året," svarade Stellan.

Stellan och hans minne. Han minns allt.

"Jag vill titta framåt nu, inte bakåt. Dessutom tror jag att ditt minne sviker dig den här gången, Stellan. Förra året spelade jag bra."

"Du spelade bättre. Bra vet jag inte."

"I morgon börjar jag förbereda mig inför nästa års KM. Då jävlar ..."

"Undrar om du inte sa exakt samma sak förra året."

Ibland är han jobbig, Stellan.

"Har jag inget minne av," muttrade jag och lommade iväg mot duschen för att tvätta av mig tävlingen.

Det var ett tag sedan Camilla hörde av sig. Inte svarar hon i telefon heller. Inte för att jag har ringt särskilt ofta, men när jag gjort det har hon tryckt bort mig. Konstigt känns det.

Det var skönt när hon i alla fall skrev lappar.

I morgon ska jag skicka ett sms.

Jag har toppat formen till klubbmästerskapet. Det är så det känns i varje fall. I dag på övningsfältet slog jag bollen precis som jag ville. Draw och fade. Slagen fanns där. Jag simulerade att jag spelade banan. Om bara puttningen stämmer blir jag svår att slå.

I morgon smäller det.

Så fort jag inte är på golfbanan känns det som att jag slösar bort min tid. Jag hade kunnat träna i stället för att sitta på kontoret och käbbla med Linda. Det är bra träningstid på dygnets ljusa timmar som försvinner.

Och frågan är om jag verkligen behöver sova åtta timmar varje natt. Om jag lägger mig en timme senare och stiger upp en timme tidigare så skulle jag faktiskt kunna klämma in ganska många timmar träning på en vecka. Äter jag en powerbar till frukost i bilen så är det ytterligare en kvart per dag.

Om jag odlar skägg så behöver jag inte raka mig ideligen. Det är säkert en kvart eller tjugo minuter per vecka som jag i stället kan ägna åt att träna puttning. Kan jag få ner mitt puttsnitt ett halvt slag per runda så kan jag tänka mig att vara skäggig.

Konstigt att jag inte kommit på det tidigare, men givetvis ska jag aldrig knyta upp slipsen när jag slutar jobbet på dagarna. Om alla mina slipsar redan är färdigknutna så sparar jag säkert in tio minuter, en kvart.

Jisses! Det här kan bli bra. Det här ska jag ta upp med Lasse nästa gång vi ses.