golfidioten

I år ska jag göra ordentliga rondanalyser. Det är ett nyårslöfte till mig själv. Camilla frågade mig på nyårsafton om jag skulle lova något inför det nya året. Hon ville verkligen veta. Finkänslig som jag är förstod jag att det inte var läge att tala sanning. Vid vissa tillfällen kan det vara klokt att putsa till sanningen en smula för att inte påverka stämningen negativt. Inte direkt ljuga, men inte heller vara fullständigt uppriktig. Det här var ett sådant tillfälle.

"Jag lovar att jag inte ska spela golf på vår bröllopsdag i år, älskling."

"He he, roligt. Nej, allvarligt talat. Vad är ditt nyårslöfte?"

"Jag lovar att laga frukost varje morgon så att du får lite mer tid innan du ska till jobbet."

"Åh, tack älskling. Menar du det? Vad glad jag blir."

Var i hela friden fick jag det där ifrån? En snögubbe i en ångbastu ligger bra till om man jämför våra chanser. Jag är fullständigt hopplös på morgnarna. Jag vaknar egentligen inte förrän jag sitter på kontoret med en kaffemugg i handen. Och vittnen fanns det också. Både Stellan och Bente hörde mitt nyårslöfte till Camilla. Det är ett löfte som jag ända sedan den 1 januari haft enorma problem att hålla. Och varje morgon jag varit lite sen har jag blivit påmind.

Hur som helst, en morgon klev jag in till Sjöberg. Sjöberg är dataansvarig på jobbet. Han är en mästare på att programmera excelfiler. Han är en man som jobbar med båda händerna samtidigt. Högerhanden på musen, vänsterhanden på tangentbordet och blicken fäst på skärmen. Fort går det också och oftast blir resultatet bra. Han är kort sagt rätt person att hjälpa mig med min rondanalysfil.

"Det var inga dåliga grejer", sa Sjöberg när jag presenterat min idé. "Ska jag inte lära datorn att slå den jädra bollen åt dig också?"

Sjöberg är inte särskilt förtjust i golf. Men jag visste att han skulle gilla själva programmerandet.

"Tack, Sjöberg. Jag visste att du skulle förstå."