golfidioten

"Jag tror på det här med leran," sa Stellan.

Dagen innan hade han varit på sin terapi. Han hade fått forma sin känsla i lera.

"Hur gick det? Kunde du forma din känsla i lera?"

"Det är viktigt att jag inte försöker prestera. Jag ska bara försöka låta det hända, liksom. Det var han tydlig med."

"Det gick inte så bra, alltså?" Jag förstod att det hade låst sig för Stellan den här gången också.

"Bra och bra... vi ska fortsätta nästa gång."

"Så du satt framför en lerklump i en hel timme utan att få något gjort?"

"Gjort och gjort ... jag skar av en bit av en jätteklump. Och placerade den på ett underlägg."

"Och ..?" Jag tyckte att det lät lite tunt.

"Och sen vred jag på den. Terapeuten tyckte att det var ett framsteg."

Han lät försiktigt hoppfull. Han verkade tycka att det hade gått rätt så bra.

"Och sen betalade du 900 kronor?"

"Japp. Du brukar ju säga att det kommer att ta sin lilla tid. Du har ju själv sagt att jag måste ha tålamod.

"Tålamod var ordet."