Stellans slice

Det är svårt att begripa omfattningen av Stellans enorma slice om man inte har sett den med egna ögon. När Stellan vill slå extra långt kommer slicen. När han blir stressad i en tävlingssituation kan den dyka upp. Han tar fart med axlarna och armarna i stället för med höfterna. Klubban kastas utåt och han träffar bollen utifrån. Jag har sett honom slica ut bollen 100 meter höger om fairway. Det är sant, jag stegade. Och då startade ändå bollbanan åt vänster. Jag tror att det är ett inofficiellt rekord.

Hålen låg parallellt. Stellans boll låg tre hål bort. Ärrade golfveteraner häpnade. Vi ropade fore rakt åt höger, nästan snett bakåt. Det hände på första hålet på DM, ett av Stellans stora säsongsmål. Jag var hans caddie och föreslog att han skulle slå en provisorisk boll.

"Icke", sa Stellan bestämt. "Jag ser den. Den ligger på fairway."

Han hade rätt. Den låg på fairway. Perfekt för inspel mot tolvans green. Och det bekom honom inte det minsta. Han var lugn som en filbunke. Hälsade glatt på mötande spelare när vi travade över tre fairways för att komma till hans boll. Och varför inte? Han är i sin fulla rätt att spela sin boll som den ligger, precis som alla andra.

Det är det jag gillar mest med Stellan. Han skäms inte det minsta över sin slice eller de lägen den kan ge honom. Snarare blir han inspirerad av att försöka rädda sig från allehanda svåra situationer med hjälp av sitt faktiskt rätt goda närspel. Han har helt enkelt lärt sig att leva med sin slice. Och till och med tycka om den. 

Vi satt och pratade efter rundan.

"Den är som min gamla moster", sa Stellan. "Jag har inget emot henne. Jag tycker till och med om henne. Men jag vill helst bestämma själv när hon ska komma på besök."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0