golfidioten

Det var på fikarasten häromdagen. Sjöberg satt och la ut texten om hur dåliga vi är på datorer och om han hade något att säga till om så skulle det ena och det andra hända.

Den här dagen hade han särskilt siktat in sig på - just det - lilla mig. Sjöberg delar grovt taget in sina medmänniskor i två grupper: idioter och jävla idioter. Jag har fått en alldeles egen kategori eftersom jag spelar golf. Jag är en riktigt lågt stående levnadsform i Sjöbergs ögon. Särskilt som jag är endast måttligt intresserad av datorer och är av den enkla uppfattningen att datorn är ett arbetsredskap som ska hjälpa mig i mitt arbete. Och om den inte fungerar så anser jag att jag ska få hjälp av Sjöberg. Det är nämligen det han är anställd för.

För Sjöberg är datorer inte verktyg. De är själva syftet. Målet och meningen med tillvaron.

"Och du," sa Sjöberg och pekade på mig, "ska inte tro att du bara kan komma springande till mig varje gång du glömmer bort ditt förbannade lösenord."

Han var verkligen på hugget den här förmiddagen, Sjöberg. Antagligen tyckte han att han hade mycket att göra och jag ville inte ha någon konflikt. Bara min fikarast. Så jag fortsatte fika och läsa tidningen. Det retade tydligen upp honom ännu mer så han började häva ur sig elaka saker om min allmänna kompetens och intelligensnivå.

Det var ganska illa. Stämningen sjönk under absoluta nollpunkten och det var Linda av alla människor som kom till undsättning.

"Ta det lugnt, Sjöberg. Det förstår du väl att han inte kommer till dig om det inte är absolut nödvändigt. Och riktigt så dum i huvudet är han väl ändå inte," sa hon och fyllde på min kaffemugg.