Mardröm
Stellan ringde. Han hade haft en mardröm.
"Handlade den om vattenhindret på 14:e nu igen? Du måste komma över det där nån gång. Det är inget särskilt svårt slag egentligen."
"Nej nej, jag har inget problem med 14:e längre. Den handlade om Bente."
"Bente och tystnaden?"
"Japp. Hon har inte pratat med mig på över 40 timmar nu."
"Men, är det inte LITE skönt också?" Jag försökte med den skämtsamma tonen. Det gick så där.
"Skönt? Tänk dig en runda med 18 treputtar. Så skönt ungefär."
"Förlåt," sa jag. "Jag förstod inte att det var så illa. Du gillar att prata med Bente, va?"
"Gillar? Det är det bästa jag vet."
"Bättre än när du avslutade med fem raka birdies på torsdagsgolf-finalen förra året?"
"Mmhmm."
"Jösses..."
"Mmm... Puttning i kväll?"
"Självklart, Stellan."
Kommentarer
Postat av: Rut Ester
Tystnad är den ultimata plågan! Att samtala är livsnödvändigt i varje relation, annars dör den... Måtte de prata med varandra snart igen!
Trackback
