Att tala ur skägget

Jag är inte den som ger sig i första taget. Jag behöver verkligen prata om att Clarissa inte ger mig någon ro. Det har hon inte gjort sedan jag begravde henne. Det kan faktiskt ha varit det dummaste jag någonsin gjort. Och inte utan konkurrens av en hel mängd idiotiska tilltag.
 
Nåväl, jag har inte nått dithän att jag tänker söka upp en riktig terapeut eller psykolog. Första steget blir att prata med Stellan. Att bara nämna det för någon skulle kanske hjälpa.
 
Sagt och gjort, jag ringde Stellan.
 
"Du, Stellan, det är något jag vill prata om," sa jag helt enkelt. Precis enligt planen.
 
"Kom igen bara," sa Stellan. "Jag har hört allt, med mig kan du prata om exakt vad du vill."
 
"Jo, alltså ... eh ... Om vi ska skriva en diktsamling behöver vi ett namn. Det är viktigt med namnet. Vad tycker du att vi ska kalla boken?"
 
"Kalla den? Ja, vad sägs om: Världens bästa diktsamling om golf?"
 
"Inte jättedåligt. Men lite i stöddigaste laget, va?" sa jag ärligt.
 
"Okej," sa Stellan. "Världens näst bästa diktsamling om golf, då?"
 
"Vi kanske inte måste bestämma det idag," sa jag.
 
"Nej, vi kan fundera lite på det," sa han.
 
"Det gör vi, Stellan."
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0