Balans
Nu kan jag stå på tå på vänsterfoten samtidigt som jag blundar. Nästan hur länge som helst.
Snittet på USA-touren är 30 sekunder.
De kan slänga sig i väggen.
Snittet på USA-touren är 30 sekunder.
De kan slänga sig i väggen.
Julfirande
Stellan ringde på juldagsmorgonen.
"Julafton okej," frågade han.
"Joråvars, kunde varit värre," svarade jag. "Puttade på parketten till klockan tio. Med tv:n på så jag var kanske inte helt fokuserad."
"Var du inte hos din mamma den här gången?"
"Hon åkte till Thailand i fredags så det var bara jag."
"Din brorsa då?"
"Gran Canaria. Men jag fick ett julkort från Camilla."
"Kul!"
"Jajamän. Gammaldags, handskrivet och allt."
"Kommer du över på fika sen? Bente har bakat. Vi har en julklapp till dig."
"Självklart, Stellan."
"Julafton okej," frågade han.
"Joråvars, kunde varit värre," svarade jag. "Puttade på parketten till klockan tio. Med tv:n på så jag var kanske inte helt fokuserad."
"Var du inte hos din mamma den här gången?"
"Hon åkte till Thailand i fredags så det var bara jag."
"Din brorsa då?"
"Gran Canaria. Men jag fick ett julkort från Camilla."
"Kul!"
"Jajamän. Gammaldags, handskrivet och allt."
"Kommer du över på fika sen? Bente har bakat. Vi har en julklapp till dig."
"Självklart, Stellan."
Julbord
Chefen bjöd faktiskt på julbord. Med tanke på att det är svångremstider var det lite överraskande.
Sjöberg gick inte med eftersom det låg utanför hans arbetstid. Han jobbar ju halvtid nuförtiden, gubevars. Han krävde att få lön för att gå med.
"Ska vi betala för att få umgås med dig," frågade Linda.
"Ska jag behöva umgås med er gratis," kontrade Sjöberg.
Julstämning på kontoret, tänkte jag.
Sjöberg gick inte med eftersom det låg utanför hans arbetstid. Han jobbar ju halvtid nuförtiden, gubevars. Han krävde att få lön för att gå med.
"Ska vi betala för att få umgås med dig," frågade Linda.
"Ska jag behöva umgås med er gratis," kontrade Sjöberg.
Julstämning på kontoret, tänkte jag.
Flygande armbåge
Stellan har många problem med sin sving. Det är inget konstigt eller ovanligt med det, de flesta hängivna golfare är medvetna om sina olika tekniska skavanker och försöker jobba med dem.
Nu har han oroat sig lite extra för sin flygande armbåge. Det är säkert ett amerikanskt uttryck från början. Det är inte så att armbågen flyger men det ser ut som att höger armbåge flaxar ut i baksvingen. Det kan medföra att han träffar bollen lite dåligt.
I Stellans fall kommer han ju oftast ner till bollen lite utifrån. Jag tycker inte att det är hans allra största svinghandikapp, men visst, det är en liten detalj som han absolut kunde jobba på. Helheten utgörs trots allt av en massa små detaljer som alla hänger ihop och skapar själva svingen. Allt påverkar allt så att säga.
Därför har Stellan nu använt en gammal cykelslang för att tillverka ett träningshjälpmedel som ska hjälpa honom att hålla in höger armbåge. Han har krånglat på sig sin cykelslang över huvudet och ner i brösthöjd där den håller in armarna mot kroppen. Det ser ut som att han har en tvångströja på sig. Dessutom håller han i en golfklubba.
"Stellan," sa jag, "du är visserligen en fullfjädrad tokstolle men fanns det inga snyggare tvångströjor på psyket?"
"Skoja du bara," flämtade han. "Jag siktar på KM nästa år."
Han började bli röd i ansiktet och hade lite svårt att andas. Slangen var för kort.
"Jag vet det, men det är väl KM i golf. Inte självplågarmästerskapet. Slangen sitter för hårt. Du kan varken andas eller svinga ordentligt."
"Tror du?"
"Lita på mig, Stellan. Sånt ser mitt tränade öga direkt."
Stora C
Jag tror inte att jag någonsin kommer att låta Clarence lämna min bag. Möjligtvis för en begränsad period. Eller också tar jag med honom och en annan driver. Phil Mickelson hade ju två drivers när han vann på Augusta.
Det går inte att ersätta Clarence. Det kan bli bra, men det kan aldrig bli det samma.
Framför allt kommer det inte att bli som det blev med Clarissa.
Spoon
Jag provade ut Clarence för två och ett halvt år sen. Vi går in på vår fjärde säsong nästa år, jag och Clarence. Det är länge för att vara en driver, men vi trivs fortfarande tillsammans.
Det är bara med Clarissa jag haft en längre historia. Henne begravde jag en dyster vårdag med Stellan som stöd och vittne. I april blir det tre år sedan.
Naturligtvis var det Dr Phil som kopplade ihop mig med Clarence. Han gjorde ett bra jobb den gången. Det gör han alltid, den gode doktorn. Specialist som han är på den känsliga och komplicerade relationen mellan spelaren och hans klubbor.
Nu börjar det bli dags att boka in ett möte på hans mottagning igen. Det har kärvat ordentligt mellan Jenny och mig den senaste säsongen.
Jag behöver en ny spoon.
Längd
"Jag behöver slå lite längre från tee nästa säsong," sa Stellan.
Det är lite ovanligt att han tar upp just det ämnet, även om det händer emellanåt. Men konstigt är det inte med tanke på att han slår relativt kort. Hans envetna högerskruv stjäl ganska många meter för honom. Stellans styrka är det korta spelet. Skulle han dessutom få ordning på sitt spel från tee så kunde han utmana klubbens bästa spelare.
"Det gör vi alla," svarade jag. "Känner du någon som INTE vill slå längre?"
"I och för sig inte."
"Hur kommer det sig att vi pratar om det här, Stellan?"
"Du vet tvåan till exempel? Nu behöver jag en lång hybrid eller till och med spoon på andraslaget. Vill jag slå järnfemma måste jag upp i längder runt 260 meter."
"Aha, jag förstår!" utbrast jag när polletten föll ner. "Du pratar om back tee. Du tänker på klubbmästerskapet."
"Japp. Nästa säsong kan bli min. Puttningen har jag. Behöver bara hitta lite fler fairways."
"Milda makter, kompis! För två veckor sen var du nere i källaren. Jag fick kämpa för att få dig att klämma fram ett leende när du puttade skjortan av mig."
"Det är skillnad nu."
"Bente?"
"Hon pratar ju igen."
"Stellan, du är tillbaka."
"Fick till och med en present idag."
"En present? Då är ju saken klar. KM, se upp, här kommer Stellan!"
Bente pratar
Stellan har gått ner flera kilo bara de senaste veckorna. Han var verkligen inte fet tidigare. Nu ser han nästan utmärglad ut.
Han ringde mig på jobbet igår morse.
"Tårta på gång! Bente har börjat prata med mig igen," kvittrade han. Det lät som att han dansade också.
"Tårta? Skit också, jag har ju tårtfri period. Kan du inte bara bjuda hem mig på middag så får du och Bente käka tårtan," tyckte jag.
"Självklart, whatever," utbrast han.
"Whatever?"
"Shit, förlåt, jag menar ... absolut!"
"Vad säger hon då?" undrade jag. "Har hon kommit fram till vad det nu var hon skulle komma på?"
Stellan tvekade lite.
"Jag har inte vågat luska så mycket i det än. Men jag tror det var nåt om att hon ville möta sig själv," sa han.
"Om du vill kan du få möta mig i puttning efter tårtkalaset," sa jag.
"Självklart. Kan Bente komma också?" undrade han.
"Det vet du, Stellan. Säg till henne att hon kan få möta sig själv om hon vill."
Årsmöte
Det var årsmöte på golfklubben. Majoren hade lämnat in en motion. Han ville ha ett årsmötesbeslut på att vår klubb inte tillåter långa putters på banan. Styrelsen beslutade att inte ta upp motionen för behandling med hänvisning till att det förväntas en regeländring 2014.
Hur som helst lät sig inte majoren nöja med detta. Han begärde ordet vid punkten övriga frågor.
Nu var det inte så länge sedan majoren drabbades av en lindrig hjärtinfarkt strax efter att ha sett Stellan pröva en längre putter och hamnat i diskussion med honom om detta. Ingen vet med säkerhet om det var den incidenten som utlöste infarkten, men den allmänna meningen är att Stellan nästan hade ihjäl majoren.
Därför höll hela församlingen andan. Medicinskt kunniga medlemmar satt beredda. Stellan knappade in 112 på sin mobil.
Majoren reste sig upp, fick mikrofonen och knackade på den så att det ekade i hela lokalen. Sedan blåste han i den också för säkerhets skull. Dessutom vrålade han: "Hörs jag?" så att vandringspokalen för Levi Olssons minne skakade ner från sin hylla.
"För övrigt anser jag," sa han sen med darr på sin mäktiga stämma, "att alla långa putters ska kapas av och göras om till barnklubbor. Tack för ordet."
Jag tror inte att någon hörde vad han sa. Och det var kanske lika bra det. Alla var bara nöjda med att majoren kunde sätta sig ner och inte rasade ihop kippande efter andan.
Det var det årsmötet.
